Nagra funderingar om Colombia
Hej hej halla!
Det har med lite varje dag har jag gett upp. Har gjort en del sedan senast, nagot jag tankte dela med mig av med bilder istallet for ord. Orden nedan handlar istallet om kulturskillnader, nagot jag skrev nar jag satt pa bussen pa vag hem fran jobbet haromdagen. Jag insåg namligen att det var längesedan jag skrev om vardagliga ting som jag är med. Den typen av händelser som egentligen inte är speciella över huvud taget men som blir väldigt fascinerande när jag tänker på hur det är hemma. Hoppas ni alla hade en ljuvlig midsommar!
Sa, vi borjar med nagot sa enkelt som gångfart. Jag vågar påstå att jag hemma går med en väldigt "målmedveten" hastighet men den är långt ifrån onaturligt snabb. Jag vill komma fram relativt effektivt helt enkelt. Här däremot, här menar mina kollegor att promenerar man från punkt A till B tillsammans med mig har man fått sig dagens träningspass. Jag menar dock att de överdriver min gånghastighet, det handlar helt enkelt bara om att de här går väldigt långsamt. Och då ska vi inte ens prata om folket från landsbygden/djungeln. När vi har haft sma organisationer från landet här på besök har jag helt enkelt inte kunnat promenera tillsammans med dem till restauranger och liknande. De menar att jag springer marathon, jag menar att de har världsrekordet i att gå långsamt.
Sedan deras otroliga oförmåga att multitaska. Går man in i en liten affär för att handla något ska de alltid betjäna minst tre personer på en och samma gång, något som alltid resulterar i arter tar tre gånger så lång tid för alla att handla sina varor. Då kan man tänka att det går snabbare i de större mataffärerna men oj så fel man kan ha. Skulle tro att den genomsnittliga tiden från det att man ställt sig i en kö till det att man går ut ur affären hamnar på en ca 20 min. Deras försök att registrera varorna, packa dem samtidigt och sedan ta betalt fungerar helt enkelt inte, iaf inte med våra mått mätt.
Och till sist, restaurangbesoken. Går man på restaurang är servicen något av den sämsta jag upplevt, det här med att ha gästen i fokus finns helt enkelt inte. Skulle nästan våga påstå att det blir ett världsrekord på den också, servicen alltså. Jag har till och med varit med om att alla servitriser helt plötsligt är borta för att de firar någon i personalens födelsedag med tårta och hela kittet, mitt under middagsrusningen. Perfekt. Det är inte ovanligt att man måste vinka med båda armarna högt upp i luften för att tillkalla sig uppmärksamhet, precis som om ens liv var i fara eller något i den stilen. Har borjat vanja mig, men det tog ett tag innan jag vagade vifta med armarna kan jag halsa.
Fotbollen. Sager inte mer an sa, fotbollen ar helt ursparad har! Varje gang nar Colombia spelar nu under VM ar ingen pa kontoret och ingen pa gatan, alla tittar pa matchen. Varje gang Colombia spelar nu ar det aven alkoholforbud, varken restauranger eller affarer har tillatelse att salja alkohol under ett dygn. Nar forsta VM-matchen spelades var det 9 personer som dog i Bogotá for att allt firande totalsparade (detta var innan de hade infort alkoholforbudet), och darav alkoholforbudet. (Det samma galler for ovrigt nar det ar presidentval, nagot det precis har varit. Santos, den kandidat som tror pa fortsatta forhandlingar med guerillan vann och man har hopp en framtida nagorlunda fred om inte allt for lange).
Nu har Colombia precis vunnit mot Japan och det ar dags for mig att packa ihop har pa kontoret. Ha en fin kvall!
Dagsutflykt med Marco, vi besokte en "cloudforest" (ingen aning om vad det heter pa svenska)
Solnedgang i Bogotá
En detox...
Bestaende av ter dagar med juice...
For att sedan fa ata frukt och gront i fast form
Middag pa restaurang for att fira midsommar. Geraldine fran Belgien och Marina fran huset
Marina och jag pa vinmassa
Dagsutflykt till ett narliggande vattenfall och overgivet hotell (Salto del Tequendama), Esteban i mitten ar kock och som tagen fran tidigt 90-tal, ALSKAR stilen!
Vattenfallet ar en del av floden i Bogotá, en av varldens sju mest fororenade floder...
Allt vatten vi anvander i Bogotá rinner RAKT UT i floden. De har precis paborjat ett 30-arigt projekt for att rengora den, spannande att se hur det gar
Joel och Esteban
Marina som precis lart sig ta "selfies"
Sa de ar overallt
Vid vattenfallet finns ett overgivet hotell som nu ar ett museum for att undervisa folk om floden
Och sa at vi lunch
Jag och Marina holl oss till majskolvarna, lite val colombiansk for mig det dar.
Colombia vs Japan pa kontoret!
