Ett litet partytält
Halloj!
Igår klev jag och Kristian in i TV-serien Svenska Hollywoodfruar version Texas. I alla fall kändes det så. Vi visste inte om vi skulle skratta eller bli skrämda, kan hälsa att det blev bägge delar. Ska ta det från början.
SWEA, en förening/nätverk för svenska kvinnor som befiner sig utomlands, hade igår tio-årsjubileum här i Houston. Tack vare en vän till mamma som bor här i Houston blev jag och Kristian innan vi åkte inbjudna till detta event. Vi visste inte alls vad vi hade att förvänta oss, det enda vi visste var att vi kl 19.00 skulle infinna oss på hemma hos Astrid och Gene van Dyke på 3949 Inverness Drive iförda cocktail-outfits. Ett cocktailparty med svenska hemmafruar i övre medelåldern, det här kan vi ju inte missa!
På vägen dit satt vi gapandes igen (inte Kristian denna gång heller, men jag gjorde). Området familjen van Dyke bor i är är helt klart vad man kalla "an upper-class neighborhood". Hus efter hus efter hus är helt GIGANTISKA. Här är man uppvuxen i en villa på Lidingö och har under hela uppväxten trott att man bor i ett område med välbärgade människor. Hörni, välbärgat my ass. Vi såg helt seriöst inte ett enda hus i det här området som var mindre än 1000 kvadrat, och de runt 1000 var små. Flertalet tomter såg ut at ha samma storlek som Grönsta Gärde (för er Lidingöbor) och det var inte bara ett hus som fick oss att associera till Buckingham Palace. Det var helt galet! Och van Dykes hus var ju inte direkt en besvikelse för oss storögda ungdomar med framtidsdrömmar. Gästhuset vi gick förbi när vi spatserade in på drivewayen såg ut att vara som en större tvåplansvilla, och det var alltså bara gästhuset. Väl in på tomten földe vi skyltningen "PARTY" och efter att ha gått igenom en port med två stenstatyer formade som lejon i verklig storlek kände vi att det var dags att smyga tillbaka till bilen med den 10-dollars choklad vi köpt som present till värdparet. Det kändes helt enkelt inte helt 100. Sen var det bara att lägga på ett leende och låtsas som vi var på sådana här tillställningar hela tiden. Mr van Dyke har byggt en egen sjö på tomten för att ha någonstans att kunna trampa runt på sin trampbåt a la yachtversion (de 45 minuterna det tar att köra till kusten är ju på tok för länge), precis sådanna saker våra vänner gör. De tidigare två tennisbanorna (varför ha en när man kan ha två?) är nu bara en eftersom man behöver ett tak att ha tillställningar under. Vi känner väl alla folk med partytält, herregud, ingen grej.
Själva festen var inte så speciell, det var mest bara ett mingel med buffé. Vi gick dit för att det är kul att träffa folk och det gjorde vi ju också. Men alltså, vilka märkliga människor det finns här i världen. En del människor var precis som sådana människor man vill ha i sin omgivning; sympatiska, naturliga, trevliga och intresserade. Men en del, herregud. Det var här vi blev skrämda för att sedan börja asgarva. Jag ber nu om ursäkt för mitt ganska otrevliga beteende men jag började verkligen skratta så mycket ÅT två kvinnor att jag var tvungen att vända på stolen och låtsas som att jag hostade. Tack Kristian för att du höll flaggan högt och låtsades som ingenting. De här kvinnorna blev helt enkelt för mycket. Vi snackar botox, vi snackar SKITFULA klänningar (säkert jättedyra), vi snackar engelska med supersvensk dialekt (wäl I was in Norväj ven i was a little görl, I went to somånes private island) och vi snackar så mycket smink. Jag var totalt ointressant (för vad vet jag om livet?), och Kristian var lite intressant för att han (som vanligt) kan charma med sin norska. Det intressanta var dem och deras män. Så vi hade kort och gott en mycket givande middagsstund, verkligen.
Nu är det dags för mig att bege mig ut i ösregnet och försöka promenera till något shoppingområde som inte ligger allt för långt härifrån. Det ska nämligen bli 10 grader och ösregn här i helgen och med tanke på att jag och Kristian hela tiden hade "25 grader och sol" i våra tankar när vi packade kan man ju milt säga att vi saknar en del plagg. Som en regnjacka till exempel. Ha en fin kväll allihopa!

"Partytältet"


Poolen, inte sjön.

Ett försök till att fota sjön.

Huset till höger är ett litet "welcome-house", alltså där man står och tar emot sina gäster. Varför inte?