Everything is bigger in Texas
Halloj!
Här sitter jag, på 53e våningen i downtown Houston och skriver på mitt första inlägg i min nya blogg. Har funderat på det ett tag men undrat lite vad jag egentligen gör som skulle vara så intressant att läsa om. Det mesta jag gör nu för tiden är ju att sitta vid datorn och leta praktikplatser, träna och ha en vanlig vardag i Oslo. Sedan slog det mig att jag befinner mig ju faktiskt utomlands. Norge, det är ju faktiskt inte Sverige. Det var dock inte förrän jag igår satt på Houston Public Library som jag gjorde slag i saken och utökade mitt användande av sociala medier. Tänker att det kan bli kul. Förhoppningsvis tycker ni som läser detta också att det är lite kul. Så nu kör vi! Jag befinner mig som sagt i Houston, Texas. Min andra hälft fick genom sitt jobb möjligheten att för en tid åka och arbeta på företagets kontor i Houston. Kristian frågade om jag skulle tycka det var kul at följa med och jag svarade blixtsnabbt utan att ens fundera över saken. Lätt att jag vill följa med till Texas! Republikanernas näste, hemstaten till George Bush, staten där J. F. Kennedy blev mördad och där man blir kallad för ma'am. Lätt, jag är på.
Vi ankom i söndags kväll efter en lång resa. Dagarna innan vi åkte var ganska intensiva med en långhelg i Paris, en tur till Stockholm för mig och en tur till Stavanger för Kristian, och så besök lördag till söndag. Kan hälsa er att varken jag eller Kristian egentligen hade någon aning om vad vi hade packat med oss när vi åkte, vi båda hade bara slängt ned lite allt möjligt i väskorna. Efter en låång och SVINKALL flight från mellanlandning i Frankfurt ankom vi till en varm och fuktig afton på Houston International Airport. Hyrbil var förbokad och Kristians leende när en knallblå 6-cylindrig Ford Mustang cabriolet blir framkörd var lika stort som ett dagisbarns på julafton. För mig är det mest bara en bil, men jag ser på Kristian att för honom är det något så mycket mer än bara det.
Bil är för övrigt ett absolut måste. Det är ju kanske inget nytt för de flesta av oss men jag blir lika förundrad varje gång jag är i USA. Man KAN helt enkelt inte gå. Det är 2.6 km från där vi bor till Kristians kontor och det är en "long walk" för hans amerikanska kollegor. Vägnätet som omger denna stad är helt otroligt. Vi snackar tre nivåer av motorväg som går i alla möjliga riktningar. 7 filigt är standard det finns 10 våningar höga parkeringshus. 10 våningar! Jag skämtar inte att vi båda sitter med öppen mun och bara förundras över motorvägarna (den öppna munnen är nog mest jag). Essingeleden och E4an kan ju bara gå och lägga sig. ALLT är gigantiskt. Läste att det finns ett uttryck som säger "Everything is bigger in Texas" och det är ingen underdrift. Varför installera en mikro som endast har plats för en tallrik, när man kan installera en som har plats för två? Varför köpa en kaffe efter maten som är lika stor som en vanlig kopp, när man kan köpa en som rymmer en halv liter? Och varför ha en smidig liten stadsbil, när man kan ha en hel pick-up? Perfekt när man åker och handlar, det finns ju så mycket utrymme att stoppa handlingspåsarna. Som sagt, allt är verkligen gigantiskt.
Dags för mig att återgå till mitt praktiksökande. Det är nämligen det som jag planerar att göra om dagarna här borta. Leta praktikplats till våren. När jag pausar från det letar jag efter kul saker att göra i Texas. Visste ni att rodeon har sitt ursprung i Texas? Fast varför skulle man veta det egentligen, rodeo är ju kanske inte en av de mest etablerade sporterna hemma i Sverige... Vi hörs!
Ursäkta kvalitéen, har klassiskt fotat kameran med mobilen.
Riktigt övertrötta efter en 12 timmar flight utan sömn. Men oj vad taggade vi är!
Vägen från vår lägenhet till stan. Kristian jobbar högst upp i den bruna höga byggnaden till vänster.
Utiskt från det konferensrum jag sitter i för tillfället. 53 våningar är en bit upp alltså!
