Morgonpromenad och sparrat VISA-kort
Halloj!
Fyra korta historier:
1. Ar lite sliten idag, var ute och firade min Brittiska kompis Hannas fodelsedag igarkvall. Firandet borjade i en bowlinghall dar kaglorna och kloten manuellt stalldes tillbaka av en person som hade det som en del av sina arbetsuppgifter. Snacka om att spola tillbaka tiden lite, inga automatiska maskiner har inte. Sedan gick vi pa salsaklubb och dansade, det var kul. Tror arligt att jag ar ganska dalig pa det dar med salsa men jag forsoker iaf!
2. Gick i morse upp kvart i sex for att ga morgonpromenad. Sex stycken var vi som gick, och vi besteg ett berg. Inte riktigt sa extremt som det kanske later, men vi gick faktiskt upp for en bergstopp. Det var sa vackert sa jag maste visa lite bilder. En timma upp och en halvtimma ned. Magiskt! Och helt underbar traning.
3. Under en halvtimmas tid i lordags var jag HELT saker pa att nagon hade snott min planbok. Jag var arg, och trott pa Colombia. Trott pa alla oarliga manniskor som tar saker fran andra, och trott pa att bara man slappnar av i en minut sa hander nagot daligt. Jag ringde och sparrade mitt VISA-kort och tankte att det ar ju himla tur att den servicen finns. Och har kommer nu ett litet tips: sparra ALDRIG era VISA-kort om ni inte ar helt sakra pa att det ar stulet. Iaf inte om ni ar bosatta i ett land med dalig postgang och inte planerar att komma hem pa ett tag. Behover jag saga att jag hittade min planbok? Nagra arliga manniskor hade hittat den i en butik och lamnat in den i kassan. Da alskade jag Colombia igen, och sedan firade jag och mina roommates att jag inte hade tappat min planbok. Vilken kvall det blev! Blir spannade och se hur jag loser det har med att inte ha ett VISA-kort...
4. Jag alskar dar jag bor. Funderade ett tag pa att flytta (det var lite mycket folk som kom och gick) men nu alskar jag det! I samma lagenhet som jag har bott i ett tag bor vi nu fyra stycken som ska bo dar till iaf slutet av juni. Det ar jag, Marco (Schweizaren som jag har pratat om forut), Marina fran Argentina och Pedro fran Mexiko. Vi har blivit ett litet gang, vi pratar bara spanska hemma, alla har seriosa jobb, och vi har blivit kompisar med vara grannar. Under oss bor ett gang halvseriosa killar med seriosa jobb, bland annat en kille fran Venezuela som jobbar som kock. Vi har redan atit en del middagar tillsammans allihopa och det bjuds alltid pa ljuvlig mat.
Tack for mig!
Starten pa morgonpromenaden...
Vagen upp...
Halvvags uppe...
Framme!
Hannahs fodelsedag!
Notera nu killen i bakgrunden som sitter och vantar pa att kaglorna ska falla sa han kan stalla upp dem igen.
Joel fran Venezuela bjuder pa colombiansk mat: fiterade bananskalar med rakrora och bonar, SJUKT gott!
